I Skogbyn är vi mitt uppe i kalvningen. Vi har hittills fått åtta kalvar och väntar inom en månad ytterligare nio.
Allt har gått bra på alla vis, det har varit lätta kalvningar som kossorna skött själva medan vi suttit i stugvärmen och följt händelseutvecklingen genom övervakningskameror, beredda att ingripa ifall det skulle behövas.
Den här lilla kvigkalven är bara en vecka och har redan börjat idissla.
Våra djur är en blandning av Hereford och Aberdeen Angus. Den vackra färgteckningen med vitt huvud kommer från Hereford, och den svarta pälsen från Aberdeen Angus.
Hereford är av naturen en skygg ras och Aberdeen Angus om möjligt ännu skyggare. Förr sa man att bönder som födde upp Angus fick titta på djuren genom kikare, närmare än så fick de inte komma sina djur.
Men ingen regel utan undantag.
Det här är Sivert.
Sivert är en tjurkalv född den 8 mars på internationella kvinnodagen, döpt efter Siv. Sivert är väldigt social och vill alltid vara med.
Sivert gillar att stångas på halmbalar och att pussa sin egen bonde Lennart.
I kalvgömman kan kalvarna vila eller busa eller prata med bonden. Kalvarnas ömma mödrar får vackert stanna utanför och se på, ofta med tillrättavisande råmanden, utan att kalvarna bryr sig det minsta om dem.
Hit in till kalvgömman kan bara de små kalvarna ta sig.
Om vi har tur är kalvningarna avklarade innan kossorna ska ut på bete i månadsskiftet april/maj. Det är då enklare att få kalvarna sociala än om de föds ute i det fria.
På Lilla Hörngår´n har vi två lamningar per år, en på vintern och en på sensommaren. Vinterlamningen är just avklarad. Det första lammet föddes 22 december och lamningarna fortsatte till 2 februari, då det sista lammet föddes. Totalt blev det femtio lamm i den här omgången.
När det var som mest intensivt lammade tre tackor per dag. Normalt får en tacka två lamm och klarar då lamningen på egen hand. Men ibland kan det bli ett enda stort lamm, och då gäller det att vara med och hjälpa tackan. Dessutom kan lammet ligga fel.
Våra lamningar gick bra, och vi hade två stora bagglamm.
På bilden Maria med ett bagglamm. Det är oftast bagglammen som är stora.
I början på mars ska baggarna Racke och Kubik få gå med nästa gäng tackor och då beräknar vi lamningarna till månadsskiftet juli-augusti.
Kubik och Racke är till 75% av köttrasen Dorper. Dorpern härstammar från Sydafrika. Rasen släpper sin päls och är därför inte lika beroende av klippning som många andra raser.
Våra får tappar pälsen främst under magen och halsen, resten klipper vi bort.
Fåren är ute om dagarna och kommer in till natten. De är nyfikna och påhittiga och framför allt snälla. De kan nafsa om de tror något är ätbart, men bits aldrig.
Tackorna stångas bara om de känner sig tvungna att skydda sina lamm, annars är de fredliga. Baggarna däremot kan vara lite luriga. Kubik får man passa sig för. Han kan komma bakifrån och stånga en i knävecken.
Här kommer Tosca.
Tosca är ett flasklamm från förra året som vi egentligen inte hade tänkt ha kvar, men hon är så tillgiven att vi inte kan göra oss av med henne. När hon var liten sprang hon lös och lekte med kalven Rosa, de var bästa kompisar, och i bland hittade vi henne inne i boningshuset.
Tosca är fortfarande en kelgris och förväntar sig varje kväll en extra näve pellets.
