– Än får ni gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger mor i barnvisan av Alice Tegnér. Och enligt SMHI ska vi få rejält med snö i dag, så kanske är det fortfarande vinter?
Men när börjar vintern egentligen?
För att ge svar beträffande växterna i gröna hagen, får vi börja på sommaren, då vegetationsperioden är intensivast.
De fleråriga växterna satsar inte enbart på tillväxt med bladsättning och blomning – som med hjälp av bland annat alla pollinerare ska bilda fröer, bär och frukt för förökning. Nej, samtidigt ska nämligen bladanlagen, och anlagen för nya grenar och knoppar till nästkommande sommar anläggas. De ska vara klara när hösten kommer och vintern sveper in med snö, och sen sitter de där, skyddade för vinterkylan.
Tussilago och kusinen pestskråp, för att ta ett par exempel, blommar utan blad. Under sommaren, efter blomningen, laddar de ner energi till roten för att till nästkommande vår kunna skicka upp en vacker blomma utan blad. Det är en strategi för att vara först ut och locka till sig pollinerare.
De sällskapar med tibasten och sälgen och många fler. Och tur är väl det för våra tidigflygande pollinerare vars tillvaro är helt beroende av dem.
Arter som verkligen lever på marginalen och är mycket konkurrenssvaga har en mer sofistikerad strategi. Dessa arter finner vi i de verkligt magra miljöerna, ofta med näringsfattigt underlag invid- eller på hällar, eller i utsatta, torra kanter.
Det är arter såsom starkt betesgynnade kattfot och gråpfibbla. Och även de små bräckorna.
De senare har ett mycket kort fönster, där de ska hinna med blomning och frösättning. Dessa frön ska också hinna gro till liten planta innan marginalmiljön åter helt torkar upp. De små plantorna ligger sedan i viloläge resten av sommaren och vintern, för att snabbt kunna börja växa då de tinat fram på våren och underlaget börjar värmas upp igen.