Det här är en av Skogbyns gröna naturbeteshagar, östra ravinhagen.
Tack vare underlag, lagom hårt bete under flera generationer och utan påverkan av konstgödsel är naturbetet högproduktivt och växternas artrikedom stor.
En fin septemberdag gjorde vi en tur i gröna hagen med kamera och kunniga Kjell Eklund, pensionerad kommunekolog på Sala kommun, tillika inventerare av ängs- och hagmarker åt Länsstyrelsen och Naturvårdsverket.
Kantarellvaxskivlingen, på sista bilden, uppträder ofta i kanten av våtmarker där underlaget är fast och vegetationstypen fuktäng med stort gräsinslag. Den finns även i naturbetesmarker.
Då bonden förr nyttjade våtmarkerna som foderhötäkt, kan sporer från svampen ha kommit med höet och så småningom hamnat i naturbetesmarkerna. Eller också har sporerna hittat dit själva eftersom miljön är ungefär likadan. Men det är spännande att tänka sig människa – ko – naturbetespridningen.
Kantarellvaxskivlingen kan indirekt sorteras in bland de biologiska kulturarvsväxterna.
Gröna hagens vegetationstyp är örtrik friskäng med något utarmade lågörtsängar och inslag av stagg.
I ravinbottnen som är våt och regelbundet översilad, växer fräkenarten tuvtåtel, klibbal och gråal.
I hagen finns solitära större träd som tall och en.
Hagens skogspartier är viktiga för djuren att vistas i för att bli av med irriterande insekter.
Klicka gärna på bilderna och läs lite mer om växterna.
På sista bilden syns kattfot, ett parti marktäckande plantor. De är nerbetade men redo för nästa års blomning. Det är ovanligt med så stora fläckar kattfot i Sala kommun!